Växthuset.

Hej hej fina rara ni! Här kommer lite bilder från förra lördagen. Vi startade på Winebar i East Village, vidare till Greenhouse i South Village och slutade på Veranda. Jag har inte varit på Greenhouse sedan i våras och stället har faktiskt blivit riktigt dåligt. Det gjorde mig lite ledsen för jag brukade gilla det. Vi hade roligt i alla fall Nathalie, Sofia och jag! 

Antidote,

Då köööör vi Manhattan!!!!

Countdown for real.

Hej älskade Sverige. Nu har sanningen verkligen sjunkit in och jag har mått riktigt dåligt hela dagen. Det började med att jag mådde fruktansvärt illa när jag vaknade och gick över till att få ångest och gråta i stort sätt hela dagen. Jag ska åka tillbaka till Sverige. Jag kommer åka tillbaka om bara några dagar och jag kan inte ta det. Om 16 dagar är jag "hemma" i Sverige. Det är inte hemma för mig längre. Jag kom hit till NY och NJ med bara mig själv. Inga måsten, utan mitt förflutna och utan krav. Jag fick vara mig själv. Runt denna person har jag nu byggt upp ett helt eget liv som passar mig perfekt. Här kan jag vara mig själv till hundra procent utan att bli dömd, folk gillar mig för den jag är just nu istället för att döma eller kritisera mitt förflutna. Hur ska jag kunna flytta tillbaka till Stockholm och återgå till den jag var för ett år sedan? I april skrev jag till en vän att jag tyckte det var lite jobbigt i NYC för att jag egentligen inte var någon, jag hade inte min plats, och mina vänner åkte hem till Sverige. Jag kände mig som en liten myra i en stor stor skog. Men jag tog tag i det och skaffade mig ett helt underbart liv här med människor jag älskar otroligt mycket. Kunde jag göra det i NYC kan jag göra det i lilla Stockholm, jag vet. Men jag är rädd för att livet i Stockholm ska få mig att glömma mitt underbara liv här. Att jag ska släppa NY helt eller bara nöja mig med Stockholm. Jag är så kluven nu och det kommer jag nog vara i några månader till tyvärr. PANIK!

 

Svar:

Det är 16 dagar mellan 2012-12-06 och 2012-12-22 .

 

Shrimp Love.

Goodlooking, Tasty, Baby, Ghetto, Prawn, Boogaloo. 

Last Friday Night.

KALAAAS! I fredags firades min fina vän Peter som fyllde år i måndags. Jag och Sofia, min nyfunna vän åkte hem till Peter och Patrick på 31th och 6th. De bor så sjukt fint, jag kommer aldrig komma över deras lägenhet. När vi kom dit träffade jag några kompisar utanför som skulle till WIP nere i South Village. Det är en källarklubb med mysig känsla och lagom stort dansgolv. Eftersom att vi alltid har bord är det viktigt att dessa är lite privata iaf så att man slipper känna sig alldeles inträngd, på WIP är borden bra och de har soffor runt dem så man får lite privat känsla. Jag ville också dit, men framför allt ville jag fira Peter. Som tur var skulle Peter och alla andra uppe hos honom också dit så jag fick precis som jag ville. LYX! Jag gillar WIP så jag blev superglad och jag var sjukt taggad så det kunde inte bli bättre. Väl på WIP blev jag positivt överraskad. Jag visste att GC skulle vara där med Rob men att Steve också var där gjorde det hela perfekt! Alla som betyder något för mig var i stort sätt på WIP. Tyvärr kunde Nathalie inte komma för hon var tvungen att jobba. . Kvällen spårade ur totalt och jag hade så sjukt roligt som man kan ha det. En lyckad kväll helt enkelt. Kärleken till staden och mina vänner här är alldeles för övervälmande just nu. Men det är bara att njuta av de sista dagarna. 

New Girl and another tree.

God kväll kära blogg. Idag har Nathalie och Emelie varit här på playdate. Det var strålande fint väder så vi var ute och lekte nästan hela dagen. Barnen går bara halva dagar resten av veckan så det gäller att passa på att träffa de andra barnen. Både Fabian och Nils gillar verkligen att leka med dem! Idag pyntade barnen granen en liten stund innan de började bygga på "världens största tågbana". Imponerande! Julgranen är tyvärr inte klar ännu, trots att Nathalie, Sofia och jag började redan igår kväll då jag passade tre sovande barn.Vi får hoppas på att den blir klar imorgon. Bilderna är från igår.

Juletider.

Hej bloggen, Rebecca heter jag och jag glömmer bort dig, förlåt. Igår tog Nathalie och jag en tripp till IKEA i Elizabeth och inhandlade lite smått och gott inför julen. Vi skjutsade hennes värdbarn dit så vi passade på att inhandla lite pepparkakor,  pepparkakshus, julmust mm. Det är så mysigt på IKEA! Sådan svensk känsla överallt. Men jag måste säga att denna IKEA inte var den bästa. Ganska liten och ändå lite amerikansk, den i Brooklyn är mycket bättre. Men den svenska maten smakade riktigt bra! Självklart glömde jag allt jag handlat i Nathalies bil, men jag visar så fort jag kan!

Washington D.C

För tre veckor sedan var Ana, Nathalie, Alex och jag nere i Washington D.C. Jag har så svårt att släppa NYC så jag har varit där varje chans jag har fått, men eftersom jag bor så nära D.C (fyra timmar) har det varit ett måste för mig att åka dit. Så vi åkte direkt från NYC till D.C kl 7 på morgonen, riktigt härligt! Vi hade tur för Alex körde oss, det är så mycket roligare att se allt när man har bil, att sitta på en buss blir inte riktigt samma sak. Vi åkte via Delaware och Maryland, som jag blev helt förälskad i. Maryland var sjukt vackert med mycket broar och vatten. Jag lärde mig att det är den rikaste delstaten. New Jersey är tydligen också i topp, bra att jag lär mig det nu! Väl i D.C såg vi allt man ska se utomhus. Känslan där är helt annorlunda i NYC, det var lugnt och folk kändes väldigt normala, vilket de INTE är i New York. 

Happy 21st Birthday!

 Mitt i stormens kaos hände det någonting mycket viktigt, jag fyllde år. Det var lite dålig tajming då hela tunnelbanesystemet i NYC låg under vatten och hela downtown Manhattan var strömlöst och mycket svart. Det trotsade oss dock INTE! Natten till den tredje november var jag, älskade SANDRA. Elin och Ana ute och firade stora mig. Mitt pappers id blev sönderrivet och HELA Manhattan fick förklarat för sig att jag fyllde år... Vi gick till Hudson Terrace med snälla Giancarlo som trotsade mörkret han också. Vi hade en toppenkväll och jag kommer aldrig glömma den!! På lördagen firade vi med att köpa martinis på Empire Hotel, jag insåg att jag borde bo där. I takvåningen. Kanske i nästa liv. På natten firade vi med Steve på Veranda. Hela helgen var riktigt bra och jag kommer alltid minnas min 21års helg.

Lugnet efter stormen.

Hej hej hej! Jag är tillbaka!! :D Som ni alla säkerligen vet så har jag haft lite dåligt väder här på amerikanska ostkusten. För tre veckor sedan fick vi besök av hurricane Sandy som tog vår elektricitet, våra träd och många hem. Min familj och mitt hus har haft sådan tur att jag undrar hur det är möjligt. Stormen nådde oss söndagen 28 oktober och tog vår ström på måndagen då fyra gigantiska träd rasade på grannens tomt ner över elledningarna. Detta var vi förberedda på så vi hade laddat upp med batterier, ved, mat och en generator för att hålla kyl och frys kallt. Stormen var stark, men det var inte så farligt alls, fram till på kvällen. Runt 6pm gick vi hem till grannarna för att äta mat, sitta i kylan och mörkret och dricka vin. Vi skrattade och skojade om stormen och övervägde att ta oss ner till vattnet runt 8pm då stormen skulle nå land. Vi bestämde oss för att stanna hemma. Strax efter 8pm hörde vi hur vinden blev allt starkare. Vi gick ut på grannens terrass för att se om några fler träd hade rasat. Då såg vi någonting svart på marken runt HELA nerighbourhoodet. Det var kolsvart ute och såklart ingen belysning någonstans så det tog några sekunder innan vi  insåg att det var vatten. VATTEN ÖVERALLT. På en gång sattes det igång att flytta bilar och rädda det som kunde räddas. Vattnet steg otroligt snabbt och var bara någon meter ifrån grannens hus. Oturligt nog blev våra grannars hus översvämmat, träd föll på deras tomt och allt i deras garage flöt ut med vattnet. Vi hade tur. Det enda som hände med vårat hus och tomt var översvämning i källaren och massor med gigantiska grenar på tomten. Inga nerfallna träd eller ordentliga skador på huset. Men till följd av Hurricane Sandy var vi utan ström i fjorton dagar. Självklart fick vi en snöstorm på detta, ca 3 grader på nätterna och all bensin tog slut i Jersey, så fast i huset var man. Jag överlevde, men hela ostkusten kämpar fortfarande. Det är otroligt häftigt och jag är glad att jag fick vara med om detta.

Bilder från Sea Bright, en minut med bil från mitt hus.