Hemma igen

Efter en lång och mysig helg är jag nu hemma i mitt eget hus. Vägen hem från Rotebro blev lång tack vare de fantastiska pendeltågen. All kärlek till dem! Konstigt det känns att det är Söndag, men det är ju okej för jag har ingen skola imorgon. men det är ändå tråkigt med tanke på att jag inte kommer få repa RENT på en vecka... Jag får helt enkelt öva hemma själv!

Ikväll ska jag träffa min kära fästmö och mitt liv Freyja! Jag längtar...

Mer gammalt

Nej nu sitter jag här vid Rebeccas dator och hittar så mycket roligt jag måste dela med mig av!!

Becca och jag förra Maj

klassen avslutningen i tvåan, snart är vi där igen!

Becca och jag i ettan. Jättesmå!

haha, gammal, härlig bild också från ettan

Gamla tider

Jag har sovit hos Rebecca hela helgen och vi har tittat på massa gamla bilder från ettan till och med nu. Helt underbart hur många minnen man samlar på sig under tre år. Känns skumt att jag nu ska ta studenten och lämna detta trygga bakom mig... Men jag längtar ändå!!

Rebecca förra vintern

denna bjuder jag på!!

åh vad jag saknar mitt mörka hår...

RENT rep

I fredags hade vi första genomdraget av hela akt 1. Det var K A O S ! Trots allt kom vi iaf igenom akten en gång, men det är mycket vi behöver träna på. Fast jag vet att det kommer bli grymt och ser fram emot att flytta in på teatern, det gör vi vecka 19! Bara 38 skoldagar kvar nu.... NERVÖÖÖST!!

Es3M

Jag tycker så mycket om min klass. Jag kan inte ens beskriva hur mycket ni alla betyder för mig så jag ska inte ens försöka! Men om ni läser det här så ska ni veta att jag verkligen njuter av vår sista termin tillsammans och kommer sakna er alla!

Fina Bana!

Rebecca ser mycket smart ut...

...medan jag mest ser ut som min mamma!

Lego bygge?

Sitter just nu på mitt underbara jobb! Jag är barnvakt åt två supergulliga killar två dagar i veckan och stormtrivs. Just nu sitter de här i köket och bygger med lego, något som mina händer uppenbarligen inte är skapta för! All kärlek till mina små killar.

<3

Spanska...

Jag har verkligen ingen lust att plugga idag. Jag vill titta på the Notebook och dricka te med mig själv och kanske bjuda över min bästa vän Freyja. Men plikten kallar och därmed att plugga spanska... Det är roligt med spanska men det är så svårt nu i steg 5 så jag har verkligen ingen lust... Men jag gör det iaf, än så länge.

I Barcelona är det bra att kunna spanska... så får man tänka!!

Lördag på låtsas

I morse vaknade jag upp och var övertygad om att det var lördag. Jag har ingen skolka idag så mitt svaga sinne övertygade mig om att det var lördag. Jag förstod inte hur jag kunnat gå och lägga mig kl elva på en fredag, jag blev nästan arg på mig själv när jag vaknade kl 10. Men nu vet jag varför, det är bara tisdag och fyra hela dagar kvar till sportlov... Härligt ändå, nu är det RENT som gäller till 100% hela veckan!

Glasögonprovning hos Sara, som jag redan saknar...

I'd Lie på musikcafe

Jag sjunger I'd lie med Taylos Swift på klassens musikcafe

Vänskap eller kärlek

Ett av de svåraste som finns i världen, enligt mig, är att skilja på den hårfina gränsen mellan vänskap och kärlek. Man kan ju älska en vän, självklart! Men jag menar mer gränsen mellan att vara vänner och att vara kär. För några dagar sedan kände jag så stark kärlek till en av mina vänner att det kändes som jag var kär, fastän hon bara är en vän.

För ett tag sen hände samma sak. Jag har en kompis som står mig oerhört nära. Han är definitivt en av mina finaste vänner. Även med honom så kändes det verkligen som om jag var kär. Men det var jag inte och de upptäckte jag för sent och han sårades... Det är fel! Varför är gränsen inte tydligare?

Så hur ska man göra för att veta när gränsen är så tunn? Kommer vi någonsin lära oss?

Spion?

Jag är en sprallig och flumig tjej... Igår kom jag på mitt kall i livet: nämligen att bli spion. Är det inte helt underbart? Problemet är att man tydligen måste vara 1.70 m för att bli polis och jag själv är bara 1.59 m. Är det inte konstigt att det ska vara så? Visserligen finns det väl en anledning till längdgränsen men jag är ändå irriterad. Vad ska jag nu bli?

Jag trodde verkligen att jag var skapt för detta...

Att sakna

Min Kära vän Sara lämnar Sverige på onsdag för att bege sig till Indien. Så otroligt! Ett år är hon borta och det känns i mitt bröst. Saknaden har redan gnagt sig fast och jag saknar henne varje sekund. Sara är utan tveken den starkaste kvinna jag känner, och hon har hjälpt mig ur mörkret fler gånger än jag kan räkna. En riktig vän!