Studentkläder

Jag tror jag har hittat min student outfit! Men jag måste fundera lite till... fast det är jättefint!

Vad tycks?

Barbie

Jag och Rebecca hade jättekul i tisdags morse då vi bestämde oss för att prova på alla kläder och skor i hennes garderob. Jag ended up looking like a Barbie. Synd att jag inte kan gå i 13 cm klack bara...

Save the Whales

Naturkunskaps redovisning imorgon. Minst 25 minuter långt. Är det ett dåligt skämt, kan man undra, men nej nej! Jag, Becca, Emylie, Jamila, Nadja och Ida ville lösa det på bästa och roligaste sätt så vi har gjort en film. Jag spelade bland annat val!

Emylie som trädkramare

Jag som val!

Frisörskiva och sömn

I måndags var jag och Rebecca på frisörklassernas skiva på Nype på Lästmakargatan. Var inte speciellt taggad från början eftersom att jag jobbar tre och en halv timme, men när jag kom hem tillJamila för att fira Emylie som fyllde 19 (GRATTISGRATTIS!) så blev jag mer taggad!

Jag och Rebecca hade hur roligt som helst och det var klart värt de 120 kronorna. Jag vill på skiva varje dag! Nästa jag ska på är på tisdag, PERFEKT!!

Men mitt bästa minne, apropå skivor, var ändå när jag och min fina Sara smet in på hennes slutskiva förra året. Hon hade råkat glömma sitt legg hemma och jag var ju bara 17 då så vi smet tillsammans under repet på Victoria i Kungsträdgården och hade en underbar kväll tillsammans. Jag önskar att hon vore i Sverige, jag vill ha henne på min skiva, min student och bara ha henne här. Men jag vet att hon har det bra i Indien för den delen av mig som är med henne känner det.

Sitter i skolan nu så kan inte lägga in bilder, men det ska jag försöka göra när jag kommer hem.

I natt vill jag sova

Jag är så trött, helt utmattad! Jag har inte sovit bra på fyra nätter nu. Eller på nätterna har jag väl sovit helt okej tack vare att när jag väl somnat beror det på psykisk utmattning (finns det något som heter det på riktigt?). Tycker inte om kvällarna, när man är så ensam som i sin säng flyger tankarna lätt iväg i fel riktning - precis dit de inte får hamna.

Nu sitter jag ändå här, kl är 22:04 och jag ska försöka sova...

Långhårig student

Imorse satte jag in det. HÅRET! Äntligen! Det tog tre timmar och fyra tusen... värt det? Varenda öre och sekund! Äntligen har man lite att jobba med. Inte för att jag hade jättekort hår innan men det är verkligen roligt och spännande.

Våra mössor är så fina! Nästan identiska!

Såhär fint blev det. Nöjd tjej!

Långt håt och studentmössa... Skepp och hoj!

Becca och jag i studentmössorna

Skogsmulle

I måndags filmade jag, Becca, Nadja och Emylie inför vår Naturkunskaps redovisning. Nadja och Emylie blev Greenpeace medan jag blev en Save the Wales... KUL!

Såhär kan det se ut när en musikaltjej förvandlats till en trädkramare:

Zombieland day 2

Jag måste säga att zombieland inte har varit lika extremt som igår. Jag var en zombie igår. Gick runt och skrattade och skojade, allt på rutin. Inte förrän mörkret kröp sig på och jag satt ensam i min säng kände jag hålet i bröstet. Fan! Det är så dumt och jag sa så dumma saker. Han förstörde inte, det gjorde jag. Har jag nu förlorat min bästa vän?

Nu ska jag återgå till att vara en zombie, det är så mycket lättare än att känna någonting!

Waking up in love

Att vakna upop bredvid den person man älskar mest i hela världen måste vara det bästa som finns. Jag och Freyja låg och pratade hela kvällen igår och vi kom fram till det att trots allt så var det vi som vann, jag och Freyja, för vi vågade älska...

Nu bär det snart av till jobbet. Ska bli mysigt att träffa mina små pojkar igen!

Bella utan Jacob

Bella förlorade sin Edward. Tomheten växte och växte. Vi olyckliga som blivit lämnade vet precis smärtan i bröstet och frustrationen över att vara så maktlös... Så ensam! Men så kom Jacob. Något som förde henne tillbaka till verkligheten. Fick henne att leva igen. Vad gjorde Bella när även Jacob lämnade henne? Hon gick inte under... Så hur ska jag göra, jag som håller på att gå under...

Jag vill vara din vän. Bara du finns i mitt liv!

Ett brev av kärlek

Någonting jag känner är underskattat är att maila. När jag gick in på min hotmail för två månader sedan och hade 20 inkomna mail så fanns det inte en chans att det var annat är erbjudanden från olika ställen, facebook notiser eller mail om jobb. Men nu, när jag insett mailvärldens möjligheter, mailar jag med massor av vänner som jag sällan träffar.

Sara, till exempel, Sara som jag alltid skriver om här. Hon är borta i Indien och vi kommer inte ses på ett år minst. Men hon känns så nära varje gång jag ser ett mail från henne.

En annan vän, Zainab (som egentligen är mer som en syster än en vän), bor nu i Spanien och varje dag utan henne är svår och jobbig att ta mig igenom. Men nu när vi mailar känns det ändå som att jag har koll på hennes liv och vi hör av varandra oftare.

Jag och Zainab i Spanien för två år sedan.

Maila mera! Det är mitt tips till världen!

Sportlov i solsken

Nu är det en vecka sedan mitt underbara sportlov. Jag spenderade det på allra bästa sätt; museumbesök, promenad på isen och såklart party party!

Jag var på museum med min "familj", dvs mina närmaste vänner till familjen och deras barn. Det är konstigt hur uppskattad man kan vara bara genom att finnas till. Man verkligen såg i barnens ögon hur lyckliga de ble av att jag kom. Vikingamuseet var inte riktigt lika spännande som jag!

Jag har varit helt underbar och raderat ALLA mina bilder från lovet. Bra jobbat Rebecca! Så vi får helt enkelt nöja oss med att föreställa oss hur fint det var ute på isen i Rålis och hur snygga jag, Rebecca och Jasmine var när vi gick ut!

Hare Krshna

Jag kom på att jag helt glömt bort att skriva om mitt underbara besök på den hinduistiska föreningen? kulten? sekent? (ingen aning): Hare Krshna.

Det var i slutet av förra veckan, jag var där med min kära klass och vi fick lära oss om Hinduismen och sjunga så fint så. Det var riktigt lärorikt och det fick mig faktiskt att se världen på ett helt nytt sätt. Speciellt på den punkten att alla är en och att man ska älska sin nästa med tanke på att denne är en del av dig själv.

Jag drömde mig bort till Indien när föredraget hölls... Drömde mig bort till Sara. Har du sett filmen "En liten prinsessa"? Den är jättegammal. Eller från 95, men det är gammalt! Den påminner mig om min Sara. Den handlarom en flicka, Sara (komiskt nog, eller är det ödet?), som bor i Indien men tvingas flytta till England under första världskriget. Hon är fantasifull, vacker och otroligt stark. Det gör att alla andra flickor på barnhemmet hon bor på ser upp till henne och ser henne som en prinsessa.

Precis så är min Sara. Min indiska prinsessa Sara... Som jag saknar mer än nån kan förstå!

Ingen Avatar

Jag vill se Avatar! Men Gud vill inte att jag ska se Avatar... Alla mina vänner har sett den. Min familj har sett den. Jag har inte sett den. Idag hade jag och min kusin och hennes pappa bokat biljette i F*CKING HERON CITY (1000 mil från Åkersberga!) och när vi kommer fram... ja då har de dubbelbokat en salong så den GÅR INTE!

Jag vet inte vad jag ska göra.... Ödet bestämmer... Ödet är inte på min sida.

Mogen kvinna... JAG?

Idag när jag skulle åka och jobba träffade jag en tjej som jag var vän med för ca tre år sedan. Det var verkligen jättelänge sen jag träffade henne och vi satt och pratade på tåget.
Så säger hon: Vad vuxen du har blivit Rebecca, du är verkligen vuxen nu!
Jag visste seriöst inte vad jag skulle göra jag blev helt nervös! Visst har jag mina vuxnare sidor men jag kände mig helflummig på tåget. Livet är verkligen konstigt, eller hur? Jag känner mig verkligen som ett barn, men tydligen inte...

Kär eller lek?

Att gå mellan ångest och lycka. Fram och tillbaka hela tiden. Hur ska världen hinna med humörsvängningarna mär jag inte ens gör det själv? Ska man inte vara lycklig när man är kär? Är det ovissheten som gör att man blir olycklig, eller är det faktum att man faktiskt vet anledningen till osäkerheten? Hur länge ska man i sådana fall vandra runt i ovisshet? Hur länge ska man blunda för det uppenbara? Det man inte ser, finns inte.. eller? Jag önskar att klumpen i magen kunde försvinna och att du bara kunde vara här, men det går ju inte! Ödet. Det som ska ske, det sker. Man kan inte påverka någonting? Vi är bara leksaker som vandrar omkring här på jorden. Ödets leksaker. Det är ödet som bestämmer. Men tänker ödet på att dess leksaker har känslor, har hjärtan? Är det ödet som bestämmer våra känslor, bestämmer hur vi ska reagera, bestämmer om vi ska bry oss när våra hjärtan krossas? Jag vill inte tro på det. Jag vill själv ha makten att kunna styra, makten att kunna vinna. Jag ska gå emot alla odds och nå dit jag vill. Det må ta sin tid, det har redan tagit tid. Men det viktigaste är att jag aldrig givit upp. Det kommer jag aldrig någonsin göra heller. Jag är värd mer än att ge upp!!

...måste bara skriva av mig innan jag sover. För i natt ska jag sova...

From Rome to Paris...

Denna kväll har varit minst sagt hektisk! Jag, Freyja och Elin har gjort allt som stått i vår makt för att lösa ett litet problem: Helen är fast i Rom och MÅSTE vara i Paris på onsdag! PANIK!!! Vi ringde runt, fram och tillbaka till Rom och Uppsala för att lösa problemet, och självklart, lyckades vi! Varsågod Helen, nu är du minsann skyldig oss en fika!!

Choklad är lika med kärlek

I fredags kom jag hem från skolan och var på okej humör. Men efter en lång vecka var jag ändå lite trött och grinig. Men jag hade fått ett brev. När jag öppnade brevet låg där en lapp med orden "Jag älskar dig". Jag visste med ens att det var min Sara som skrivit! Vem annars? Så öppnade jag brevet där det låg choklad från mitt och Saras café, nämligen Chokladkoppen. Jag har sällan blivit så lycklig som jag blev i den stunden.

Sara, du ska veta att jag älskar dig med och tusen tack!