Kär eller lek?

Att gå mellan ångest och lycka. Fram och tillbaka hela tiden. Hur ska världen hinna med humörsvängningarna mär jag inte ens gör det själv? Ska man inte vara lycklig när man är kär? Är det ovissheten som gör att man blir olycklig, eller är det faktum att man faktiskt vet anledningen till osäkerheten? Hur länge ska man i sådana fall vandra runt i ovisshet? Hur länge ska man blunda för det uppenbara? Det man inte ser, finns inte.. eller? Jag önskar att klumpen i magen kunde försvinna och att du bara kunde vara här, men det går ju inte! Ödet. Det som ska ske, det sker. Man kan inte påverka någonting? Vi är bara leksaker som vandrar omkring här på jorden. Ödets leksaker. Det är ödet som bestämmer. Men tänker ödet på att dess leksaker har känslor, har hjärtan? Är det ödet som bestämmer våra känslor, bestämmer hur vi ska reagera, bestämmer om vi ska bry oss när våra hjärtan krossas? Jag vill inte tro på det. Jag vill själv ha makten att kunna styra, makten att kunna vinna. Jag ska gå emot alla odds och nå dit jag vill. Det må ta sin tid, det har redan tagit tid. Men det viktigaste är att jag aldrig givit upp. Det kommer jag aldrig någonsin göra heller. Jag är värd mer än att ge upp!!

...måste bara skriva av mig innan jag sover. För i natt ska jag sova...