Kärlek på jobbet.

Idag på jobbet (känns konstigt att säga jobbet för det känns inte som ett jobb) lekte vi i en tom pool, hade vattenkrig och lekte i träkojan. En helt vanlig dag med andra ord. Fabian undrar ofta om när jag ska åka hem och blir alltid lika glad när jag påminner honom om att det är först i vinter. Jag kan inte föreställ mig hur jag ska kunna lämna dessa barn. Charlie som jag lärt gå, vars första ord är "heeeeej" på  "Lebecciska", Nils som jag lärt gå på pottan och prata, och Fabian som verkligen är min vän. Usch, jag kan inte ens tänka så för då kommer jag börja gråta. Jag älskar de här barnen så ofattbart mycket så jag kan nog aldrig beskriva. Min moster var orolig när hon blev gravid för hon kunde inte föreställa sig hur hon någonsin skulle kunna älska något barn som hon älskar mig och min lillebror, det är ungefär den känslan jag har nu också. Mina pojkar!