Jag "kom alldeles nyss över en status på facebook" (ett uttryck som kan användas av stalkers, eller någon som har tråkigt) som citerade allas vår Carrie B: Maybe the past is like an anchor holding us back. Maybe, you have to let go of who you are to become who you will be. Det var precis vad jag behövde läsa, det är ju i stort sätt därför jag befinner mig på andra sidan Atlanten, ca 6280 km från alla som jag älskar och som vet vem jag är. Jag har så stora planer för mig själv att jag måste se mitt liv från ett annat perspektiv än innan för att kunna återgå och förändra det som bör förändras, på så sätt kan jag bli den jag vill vara/är utan att negativa spår jag trillat in på tidigare i livet ska få vara i min väg. Nu låter det som att jag är en knarklangande ligist, men så är självklart inte fallet. Det finns andra saker som kan göra att man siktar fel i livet, bara en liten sned siktning och slutmålet blir ett helt annat. Jag vill tillbaka på banan utan att stigarna redan är bestämda och framför allt nedslitna av någon annan. Jag vill vara jag och ha alla förutsättningar för att komma så långt som möjligt här i livet. Tack Carrie B för den påminnelsen.
Konstigt skrivet? Ber inte om ursäkt, men om förståelse för att det inte alltid är lätt att sätta ord på alla känslor.
Be strong, be passionated, be smart<3 joanna
SvaraRadera