Do we need distance to get close?

Jag har då kommit på att jag ska använda lite citat från vår kära C.B för att maxa känslan på bloggen... Jag har ju ett namn att leva upp till. Igår kväll skypeade jag med Elin, Fanny och Helen (Joanna, dina sushi-skämt räknas knappast..), och jag insåg verkligen hur mycket de betyder för mig. Visst har jag alltid vetat det och jag älskar dem, men igår föll poletten på riktigt. Det jag kom till insikt med var att jag aldrig skulle klara mig utan dem, jag kan inte förstå att jag klarat mig hittills. Vi alla är så olika på alla sätt och vis, men ändå klickar vi bättre än bäst. Bör jag vara tacksam för att avståndet fått mig att inse detta? Avståndet som varje dag gör det svårt, kan det även vara en vän?